miniteam

Jag har verkligen noll koll. Har trott att det var fredag hela dan. Lite jobbigt att upptäcka att det är lördag och alltså en dag mindre till tentan. Panik.
Lillfisan har blitt sjuk. Ögonslush, flush lush.. eller vad det nu heter. O hög hög feber. Stackarn. Det enda positiva är att hon sover mkt mer när hon är sjuk så det ger mig lite extra tid att plugga. wieho. =/
Nu tror jag bestämt att pojkarna är på väg hem med mat. Hoppas hoppas.

Hela världens hunger är samlad i mig som vår kära Krunegård sjunger (o ja, min kusin är kompis med han så det är nästan som att jag känner han och vilket, enligt mig, ger mig rätten att kalla han efter hans efternamn) .

Ooo.. om en vecka vid den här tiden befinner jag mig antagligen i sängen. Sovandes. Men inte var som helst... I SHANGHAI ! Den ni..

Åh vad jag längtar.

Beyonce-ave maria. Den får mig att vilja gråta. Vilket kanske inte är så positivt men med detta vill jag bara påvisa att det är en döbra låt. Grymme.
Helgen tillbringades i Norrk med släkt och blivande släkt. Himskans trevligt. Men jag saknade min mamma . Och min Fanny. Det fick mig också att vilja gråta lite. Annars är jag då rakt inte någon ledsam person. Fast jo. Jag ska ärligt säga att jag saknar mitt Skåneland mer och mer. Men det kanske framgår av att jag saknar min mor och min Timon aka. Fanny.
Men här ska vi inte hänga läpp. Tänkte nämligen försöka förtränga detta om en sisådär två veckor imorgon.
SHANGHAI SHANGHAI SHANGHAI SHANGHAI.
Men först ska det skrivas PM och tenta. Hilfe bitte. Det går sådär. Tidsbrist tror jag man kan uttrycka det som.

Prutt växer och gror. Eller kanske inte. Men hon utvecklas i alla fall en massa. Hon har utökat ordförrådet och kan nu säga: sitta, hoppla (oppla), pulka (plka typ), gunga, bajs, kiss (iss), hoppa och allt annat man kan tänka sig som jag eller Emil säger. Duktig på att upprepa. Inte så duktig på att komma ihåg det minuten efter. Kommer väl.

Nej nu PM. Sen läsa. Sen sova.

Jag är ingen sko-människa. Jag tycker det finns sjukt många fina dojjs men får inte riktigt någon must-have känsla nånsin. Jag är en sån där typ som går och går och går, tills det läcker in i stövlarna från alla möjliga håll. Under, över och på sidan. Men idag... idag införskaffade jag mig ett par nya shoes som är så fina att jag bara längtar, längtar, längtar tills jag får använda dem. Inte nog med det. Det är inga gympaskor, inga stövlar utan klack, sandaler eller flip-flop. Nej, det är världens finaste skor (eftersom jag inte är någon sko fetischist så vet jag inte vad de är för typ av sko) MED klack !!
Den ni.. !

nej, nu borde jag läsa läsa läsa. Klara sover och Emil är man nog att sitta på Pitchers och dricka öl med en manlig vän. Men jag har liksom ingen lust att läsa. För jag bara drömmer om mina fina skor..

när Emil sa : " Ska vi åka till Skåne i helgen ?" Ja tack gärna.
Åh vad jag saknar mitt skåneland. Jag saknar det så att det gör ont. Jag saknar min mamma, mitt Malmö, Möllan och mina kära kära vänner.
Jag saknar min balkong också för den delen,
Varför flyttade vi nu igen ?
Hmpf. Nåja, Det är inte så att vi vantrivs. Jag gillar min lägenhet mer än någon annan lägenhet. Jag gillar Klaras dagis och dagistanter jätte mycket. Jag gillar min släkt ännu mer för den delen.
Åååh !! I'm torn..
Nåja. I helgen blir det som sagt var Osby, Ktown och Malmö. I den ordningen.
Mitt enda issue är dock att jag tvingas köra med släp ner. Jag. Som knappt klarar att köra bil med täckt bakruta. Såå att vi faktiskt kommer fram är jag inte helt hundra på. Men åka ska vi.

Som den rojalist (javisst) jag är kunde jag ju bara inte annat än att fälla en tår när kungafamiljen så högtidligt förklarade för oss, folket, att vi får en Prins Daniel Hertig av Västergötland (det på sitt visitkort och allt är klappat o klart).
Jag minns det som om det vore igår, hur jag sprang in i vardagsrummet hemma och tog fram de fina böckerna med kungafamiljens år i bilder. Åh. Dessa vackra människor.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen..
för jag vill leva jag vill dö i skåne.
Så är det med det.

Jag vet inte riktigt vad problemet är. Jag är aaaaldrig sjuk i vanliga fall. Aldrig. Sen vi flyttade norr ut har jag dock åkt på den ena sjukan efter den andra. Värdelöst.
Jag har numera en teori om att det hela har med smoggen att göra. Inte för att det är sådär kvävande mycket smogg i Malmö men det är ändå så pass oren luft att det  är direkt livshotande på vissa gator (enl. säker källa). Det jag vill komma fram till är att jag tror att jag är skyldig denna ohälsosamma luft ett stort tack eftersom den verkar ha filtrerat bort alla bacillusker innan de hunnit fram till moi.
Nu däremot är det helt annat.
Klara insjuknar i fredags, inte helt otippat efter 2v inskolning, med feber och hosta. Lätt som en plätt tänker vi. Det tar bara en dag och så är febern borta. För så har det alltid funkat innan. I Malmö vill säga.
Lördagen lunkar sig fram och jag är måttligt besviken över att jag ännu en gång inte har möjlighet att följa med och lukta på bebis-Tuva. Tur är kanske det för lagom till klockan 18 börjar jag kräkas. Tror bestämt det kallas vinterkräksjukan.
Bajs.
Söndag kväll åker E på Klaras bacillisar och nu sitter vi här hemma hela familjen. I en sjukstuga.
Jag med ett konstant illamående och Emil och Klara med feber och ett allmäntillstånd som inte heter duga.

Så ledsen är jag inte dock.
Ser det mer som att jag vann jackpot på bantningslotto.

Räcker det inte nu ? !

Karl Emil och jag har drabbats av en släng influensa. Eller något åt det hållet...
Klara har flytt fältet och hänger nu med sina plastmamma- och pappa, Lollo och Josef. (Fast Klara har börjat tro att det är hennes riktiga päron =/ ) . 
Jag har sedan urminnes tider varit aktiv motståndare till Alvedon men efter att inte ha kunnit röra mig på två dagar utan att höra "DUNK DUNK DUNK" innanför skallbenet så har jag nu tvingats till reträtt.
Kan inte riktigt erkänna det för Emilio. Hemska tanke om han skulle få rätt. Men i smyg kan jag erkänna att I'm loving it. Basta.

Nu tillbaka till vårt Sex and The City-maraton.

Löning. Wiihoo. Smällde allt på ett bräde. Eller tre affärer. Då kan jag också tillägga att min lön bestod av tre hårt arbetade timmar i november. Vilket i sin tur resulterade i 361 svenska riksdaler. Inte så pjåkigt med tanke på vad en sån som mig kan få ut av'et. Nämligen:
Ett par välbehövda ljusa jeansshorts.
En spetsbody. Helt ärligt, vem behöver inte en spetsbody ?!
Samt en minitröja i storlek large. För BARA 49 kronor.
Som hittat måste jag säga. Sjukt nöjd.

Svärmor, svärfar och svägerska har entrat Öret. Vilket de i och försig gjorde redan i lördags. Väldans efterlängtade och varmt välkomnade av oss alla tre. Att de stannade i en liten shop på flygplatsen och införskaffade förnödenheter till moi är ju inget som gör besöket mer ovälkommet. Nej nej. Tvärtom.
En annan spännande grej som hände idag var inget mindre än att min lilla loppa fått brills. Hon är stentuff. Ser ut som en professor. Typ Einstein med sitt krull på huvudet. Jag tycker hon är skrämmande lik Bamses farmor men tydligen var det inte en komplimang enligt mor min.
Åh min mamma. Imorgon ska jag krama henne hårt, hårt. Saknar mojjan mer än vad jag kunde tänka mig. Och så har jag ju aningen dåligt samvete för att jag tagit hennes lycka ifrån henne. (fått lagom många pikar om detta, så det sätter ju sig lätt efter sisådär 100:de gången).

Min älskade sambo har lagt fram ett förslag då han anser att Carrie är min idol. (inte sant). Hur som helst var hans förslag att jag skulle tänka "outside of the box" så att säga och starta en blogg med det genomtänkta namnet "Sex in the family". Intresserad någon ? Ingen som associerar ( hur F stavas det?) det hela med incest incest familjefest ?

Blir ingen "sex in the family" här inte. Då får han minsann starta en egen blogg.
Och skaffa en ny "family".

För exakt en vecka sen satt emil, jag och lollo i soffan och kollade på film . I den ordningen. Kolsvart är det förutom skenet från projektorn. Dvs. strålkastaren.
Emil frågar:
"Varför sitter du och räcker ut tungan hela tiden ? "
"Det gör jag inte. Det är min underläpp. " svarar jag och biter mig aningen i läppen i hopp om att det skulle hjälpa...

Jag äter popcorn. Äter pepparkakor. Dricker kaffe och vatten. Surfar. Slår in paket. Bakar. Nattar Klara. Plockar. Är ensamstående ikväll. Framförallt så ska jag kolla på Britney - for the record. And it's gonna be goood.

:)

ps. Bilder kommer. Ska bara hitta kameraladdaren. Och kameran. ds

Idag är det torsdag. Förlåt mig fredag är det faktiskt nu. Klockan är på tok för mycket för att en liten skit som jag ska vara vaken.
På tal om små skitar så har min bästa skit lärt sig säga "ack" , "gack", "dack". Det varierar lite för varje gång och ibland kan det till och med bli "dack dack": Duktiga hon. Senaste ordet är dock Wow som hon började med igår. Duktiga hon. Hon har även skaffat sig en favvo jacka som har på sig i tid och otid. Typ som när man ska baka pepparkakor och hon redan är fullt munderad med strumpelaser, byxor, långärmad, kofta och ett förkläde. Men det kvittar tydligen.
Min mini-skit börjar bli en riktig stor-skit. Snuttan.

Nu börjar vi komma i ordning här i Öret. Mer eller mindre. Även fast jag tycker att det var mer ordning för några dagar sen. Kan bero på att Emil gett sig på kabelkanalerna. Tydligen ska vi ha en hylla i taket. Typ.
Närkingarna är enna trevliga prickar. Har stött på två oerhört pratglada grannar som mer än gärna pratar om sig själva och Kerstin. Kerstin är fru till en av grannarna. Hon var mammaledig 1965 och då hade man bara ett halvårs föräldraledighet. Tur var ju att de båda jobbade som lärare för då fick man en barnflicka som kom hem till en. O så är det bra att de ska införa det här provet för lärare. Annars kommer man på efter ett halvår att man inte alls klarar av det. Trots toppbetyg. Så var det minsann för deras vän.


Nu är kabelkanalerna uppe. God natt.

Klockan är alldeles för mycket. Jag borde ha sovit för länge sen. Jag ska. Snart.
Först ska jag bara beklaga mig lite. Beklaga mig för att ingenting är vad det borde.
Jag tror alltid att saker och ting händer av en anledning. Men ibland undrar jag varför allt händer min älskade släkt ?
Vad gjorde våra förfäder för fel ? Eller var det vi ? Var det kanske till och med jag ?
Jag bara undrar.


Det är orättvist i alla fall.
Livet alltså.

Jag längtar efter mitt hem. Jag längtar efter min älskade. Jag längtar efter Ica Maxi. Jag längtar efter min sovande snutt. Jag längtar efter ambitioner. Jag längtar efter.. så mycket.
Framförallt längtar jag efter att någon bara skulle kunna, för en gångs skull, låta allting vara bra. Bara för en vecka eller så. Ingen oro ingen smärta. Bara glädje.
Det längtar jag efter.

Klockan är alldeles för mycket. Jag borde ha sovit för länge sen. Jag ska. Snart.
Först ska jag bara beklaga mig lite. Beklaga mig för att ingenting är vad det borde.
Jag tror alltid att saker och ting händer av en anledning. Men ibland undrar jag varför allt händer min älskade släkt ?
Vad gjorde våra förfäder för fel ? Eller var det vi ? Var det kanske till och med jag ?
Jag bara undrar.


Det är orättvist i alla fall.
Livet alltså.

Jag längtar efter mitt hem. Jag längtar efter min älskade. Jag längtar efter Ica Maxi. Jag längtar efter min sovande snutt. Jag längtar efter ambitioner. Jag längtar efter.. så mycket.
Framförallt längtar jag efter att någon bara skulle kunna, för en gångs skull, låta allting vara bra. Bara för en vecka eller så. Ingen oro ingen smärta. Bara glädje.
Det längtar jag efter.

Åh vad jag älskar Lill Lindfors låt Rus. Lika mycket älskar jag "Christine". Vilken käck brud. Viker mig alltid dubbel av skratt.
Nu har Karl Emil Albert åkt tillbaka till Öret. Hade några korta och intensiva dagar. Eller nää, där ljög jag. De var väldigt passiva dagar. Precis som alla andra dagar de senaste månaderna. Mysigt var det i alla fall.
Måtte aldrig någon få bli särbo som hellre vill vara sambo. Det är gräsligt. Fruktansvärt. Onödigt. Dumt. Korkat. Meningslöst. Jag antar att you see my point.
Trivs inte riiktigt med läget just nu.

Däremot trivs jag med det faktum att jag snart ska bege mig mot staden och träffa Wribe. Det ska bli najs.
Var hos tandfén imorse. Det visade sig att mina visdomständer liksom lagt sig ner. Inte helt normalt.
Nåja.  Hon tröstade mig med att de var lätta att dra ut. Vilket jag förvisso betvivlar. Allt som måste dras ut någonstans på kroppen och kräver bedövning är inget jag ser som lätt. Allt jag ser är en massa massa massa massa massa massa smärta.
Aouch.

John Legend.

Jag tror bestämt min mamma är mest lättlurad i hela världen. Eller bara alldeles för snäll. Naiv. Lite korkad också..
Just nu håller en dörr till dörr försäljare att lura på mojjan några teckningar som han har "gjort själv". troligt.
Gosch. Hon gick på det. Pinsamt.

So so deep.
Laddade ner Sex & The City-soundtracket igår. Vilken ljuv musik. Favorit just nu är Auld Lang Syne . Förstår inte riktigt vad det betyder men det låter ljuuvligt.
Än så länge har min plan hållt rätt bra.
Blitt en hel del Malmö turer bara. Men det är ju sånt jag gillar.
Ska strax bege mig ut på ytterliggare än men vad gör man inte för staden som brinner så starkt i mitt hjärta.
Dessutom har jag inte lämnat 60-tals villan på hela dagen. Men ack så mycket jag har lärt mig...
Min mor hade en lektion i hur man viker tvätten nämligen. Oerhört lärorikt. Viktigaste var nog att rätsidan var utåt. Inte för att det har någon som helst betydelse för en handduk, enligt mig i alla fall, men tydligen hade jag fel. Jätte fel.

Kan hända att jag har tagit mitt lilla problem med att vara själv på toa aningen för långt.
/ Magda. Live från skithuset.

Hata hata hata PC.
Här satt jag just o hade skrivit ett mycket vackert komponerat  inlägg och bara för att ctrl+c inte alls betyder kopiera på en PC så försvann allt.
skit osså.

Jag är ju inte den som är den. Så jag får väl helt enkelt skriva ett nytt.
Skit osså.

Jo.
Jag har börjat se sanningen i vitögat och insett att jag är livrädd för att spendera en hel dag helt alena.
Himskans rädd faktiskt.
Så därför har jag gjort en oerhört briljant plan genom att boka upp mina vänner på olika dagar.
Spenderade måndagen hos Josefine fin fin och hann med både Mando och sex & the city, filmen alltså. Lovely. Kan det bli bättre ? The answer is no.
Slaggade i hennes binge för att morgonen efter bege mig till vackra Fanny och hennes nya vackra hem i den vackra staden Malmö.
Kom hem lagom till lunch för att sen hinna göra mig och Klara redo för resten av dagen. Kvällen spenderades hos Dessi. Kallas inte toppen-tisdag för inget liksom. Åt toppen mat i en toppen lgh med toppen sällskap till toppen tv.
Dagens sysslor består i att så fort som möjligt hoppa in i bilen och köra till Klaras gammelmormor- & morfar för att dricka kaffe, tragga, dricka kaffe, fika o tragga lite till.
Hade tänkt förgylla dagen ytterliggare då jag har bestämt date med Hell.
Perfa.

Chop chop.

Nu befinner jag mig i Öret. Mitt framtida hem.

Jahaja..