miniteam

Jag vet inte riktigt vad problemet är. Jag är aaaaldrig sjuk i vanliga fall. Aldrig. Sen vi flyttade norr ut har jag dock åkt på den ena sjukan efter den andra. Värdelöst.
Jag har numera en teori om att det hela har med smoggen att göra. Inte för att det är sådär kvävande mycket smogg i Malmö men det är ändå så pass oren luft att det  är direkt livshotande på vissa gator (enl. säker källa). Det jag vill komma fram till är att jag tror att jag är skyldig denna ohälsosamma luft ett stort tack eftersom den verkar ha filtrerat bort alla bacillusker innan de hunnit fram till moi.
Nu däremot är det helt annat.
Klara insjuknar i fredags, inte helt otippat efter 2v inskolning, med feber och hosta. Lätt som en plätt tänker vi. Det tar bara en dag och så är febern borta. För så har det alltid funkat innan. I Malmö vill säga.
Lördagen lunkar sig fram och jag är måttligt besviken över att jag ännu en gång inte har möjlighet att följa med och lukta på bebis-Tuva. Tur är kanske det för lagom till klockan 18 börjar jag kräkas. Tror bestämt det kallas vinterkräksjukan.
Bajs.
Söndag kväll åker E på Klaras bacillisar och nu sitter vi här hemma hela familjen. I en sjukstuga.
Jag med ett konstant illamående och Emil och Klara med feber och ett allmäntillstånd som inte heter duga.

Så ledsen är jag inte dock.
Ser det mer som att jag vann jackpot på bantningslotto.