miniteam

Klockan är alldeles för mycket. Jag borde ha sovit för länge sen. Jag ska. Snart.
Först ska jag bara beklaga mig lite. Beklaga mig för att ingenting är vad det borde.
Jag tror alltid att saker och ting händer av en anledning. Men ibland undrar jag varför allt händer min älskade släkt ?
Vad gjorde våra förfäder för fel ? Eller var det vi ? Var det kanske till och med jag ?
Jag bara undrar.


Det är orättvist i alla fall.
Livet alltså.

Jag längtar efter mitt hem. Jag längtar efter min älskade. Jag längtar efter Ica Maxi. Jag längtar efter min sovande snutt. Jag längtar efter ambitioner. Jag längtar efter.. så mycket.
Framförallt längtar jag efter att någon bara skulle kunna, för en gångs skull, låta allting vara bra. Bara för en vecka eller så. Ingen oro ingen smärta. Bara glädje.
Det längtar jag efter.