Åh Shanghai !
Ja, det är en så faaantastiskt trevlig stad att jag nog (nästan) vilken dag som helst skulle kunna bosätta mig här. Så hiskla trevligt och mysigt och kulturellt och så. På tal om kulturellt var det en kines som lite lägligt när han gick förbi rapade mig i örat... åh, det kändes som att rapen satt kvar en hel evighet. Sånt kulturellt beteende skulle man väl kanske kunna vara utan men annars så. Ge mig ett jobb och en bostad och jag flyttar imorrn.... typ.
Klara är lika uppskattad som alltid. Vet dock inte hur mkt hon uppskattar det men en annan hade kunnat tjäna sig en rejäl hacka om man tagit betalt varje gång de vill fotografera henne, eller fotografera sig med henne, eller fotografera sina barn med henne. Knasigt känns det.
Far min hängde på till en bar/pub/restaurang igår efter att vi vatt o käkat... den här stan får en att släppa alla hämningar och leva ut.. hö.
Kungen och Maud entrade Shanghai och som den rojalist jag är kunde man ju inte låta bli annat än att armbåga bort de kineser som ville tränga sig förbi när de besökte Svenska paviljongen på Expo. Coolt. Dessvärre dog kameran i precis samma ögonblick som jag skulle ta en riktigt trevlig närbild på knugen och vår vice statsminister. Så himla typiskt.
Häromkvällen var vi på mitt kanske bästa ställe någonsin (vet inte om det kan slå stället vi var på förra året men nästan... ) det hade nämligen en riktigt stor N***R som sjöng så bra så bra. Emil undrade nästan om de hade tagit min Spotify-playlist och spelat upp.... Jo, det kunde man nästan tro.
Nu vankas det snart kinesmat. Sweet !
Klara är lika uppskattad som alltid. Vet dock inte hur mkt hon uppskattar det men en annan hade kunnat tjäna sig en rejäl hacka om man tagit betalt varje gång de vill fotografera henne, eller fotografera sig med henne, eller fotografera sina barn med henne. Knasigt känns det.
Far min hängde på till en bar/pub/restaurang igår efter att vi vatt o käkat... den här stan får en att släppa alla hämningar och leva ut.. hö.
Kungen och Maud entrade Shanghai och som den rojalist jag är kunde man ju inte låta bli annat än att armbåga bort de kineser som ville tränga sig förbi när de besökte Svenska paviljongen på Expo. Coolt. Dessvärre dog kameran i precis samma ögonblick som jag skulle ta en riktigt trevlig närbild på knugen och vår vice statsminister. Så himla typiskt.
Häromkvällen var vi på mitt kanske bästa ställe någonsin (vet inte om det kan slå stället vi var på förra året men nästan... ) det hade nämligen en riktigt stor N***R som sjöng så bra så bra. Emil undrade nästan om de hade tagit min Spotify-playlist och spelat upp.... Jo, det kunde man nästan tro.
Nu vankas det snart kinesmat. Sweet !
Kommentarer
Trackback
