miniteam

Har tillbringat en vecka i stugan i Yngsjö, vischan så att säga.. Har inte haft någon bil och alltså varit ganska så låsta. Gammelfarmor - och farfar samt farfar gjorde en visit över helgen för att träffa lilla familjen dvs. oss (de kan försöka inbilla mig att det var mig och Emil de saknat=) ). Himla mysigt men som sagt liten bit från civilisationen. Tur jag hade Stieg Larssons bok med mig. Grym, bokstavligt talat. Har kommit underfund med att jag inte bör läsa såna hemskheter när det börjar mörkna och jag befinner mig i en liten by utan gatulampor. Läskigt. Kanske kan ta mig för att läsa slutet nu när jag återvänt till storstan och har polishuset 200 meter bort, eller vad det nu kan va.

Har gått som på helspänn enda sen i torsdags. Trodde jag skulle tuppa av efter intervjun och by the time we reached lördag var jag helt bergis på att jag var körd. Jag drömde det minst två gånger och framförallt så sa ju min intuition att jag hade fete misslyckats på intervjun. Jag sa för lite och framförallt fel saker.

Tur för mig då att de ringde igår och sa att jag hade fått det. Nu svävar jag på små rosa moln. Underbart. 

Hela jag bara darrade efter att jag pratat med dem o sen brast det... grät som Klara när hon är riktigt hungrig (utan skriket dock men samma strl på tårarna). Åh så skönt det är....

....here I come.