söndag
Ett sånt skönt liv. Sova, äta, bajsa, rapa, sova, äta, rapa, bajsa, kissa, sova, sova, sova. O inget behöver man göra själv, mer än att skrika lite så att mamma och pappa fattar att det är nåt som måste göras. Så skönt. Hade kunnat byta vilken dag som helst med min pruttfia.
I torsdags kom farfar Jens och faster Vickan med både ett golfset och jackor och kläder i mängder. Man måste ju börja i tid. I fredags gjorde vi det Klara gillar bäst, åkte bil.. hon somnar som en stock så fort bilen börjar rulla. Det är skönt. Det bar av till Ktown för att träffa gammelfarmor och gammelfarfar.
Det är lite tokigt att alla helt plötsligt bytt titlar. Ännu mer knas är dock att jag bidde kallad för farmor.. inte alls rätt. Har ju faktiskt inte ens förlikat mig med tanken på att heta mamma i förnamn. Håller mig fortfarande till att vara vanlig tjej med barn. Det funkar bättre helt enkelt. Åtminstone tills Klara börjat prata.
Ska ha en extremt passiv dag idag. Sova en massa när tillfället ges o möjligtvis slänga ett öga på nån bra film. Lilla sjöjungfrun hade varit en höjdare en inne-sittar-dag som denna men jag antar att Emil inte är helt nöjd med det förslaget.
Hade 1kg kvar igår till min startvikt. Å andra sidan har jag cirkus 8kg kvar av sambokilona. Får la se hur det går med dem. Men bort bort bort ska de. Hoppas jag. Hade tänkt det i alla fall.
grattis
Jag börjar redan tycka att tiden går för snabbt. Hon växer ju så att man hör det knaka (nästan i alla fall). Nåt som är positivt med det hela är dock att i takt med att hon växer blir min mage mindre, å det gillar jag. Skarpt. Snart är den borta. Vips sa det när hon var ute, så sjönk den. Nästan som på film.
Nu vaknar hon snart så jag måste ta tillfället i akt o slumra några minuter. Det behövs.
Pure love.
En vecka av mitt nya liv
För en vecka sen hade jag ont i magen.. typ kramper, visade sig vara värkar och imorgon 17:23 har jag haft min alldeles egna bebis i hela 7dagar. Coolt.
Hon har hud som är lenare än sammet så Emils öronsnibbar har fått kraftig konkurrens..
Kan dock gå ut med ett tips till alla som överväger att föda barn. Don't do it.. Sablar vilken smärta. Dessutom var det faktiskt väldigt traumatiskt.
Things-to-do-i-september:
- Föda barn. Japps, avklarat.
- Sluta klia sönder min hy. Nja.
- Knäppa minst ett par av mina gamla jeans. Yes, med nöd och näppe dock.
- Sluta använda skenor på natten. Absolut.
- Duscha varmt. Jodaa.
- Dricka Irish Coffee. Lär dröja.
- Sova en hel natt. Who am I kidding..
Nu ska jag njuta av Idol. Har mycket Tv-tid o ta igen..
Bra bättre bäst
Helt enkelt bäst.
1-0 till Malmö
Give me a Tavegyl and punch me in the face. Har legat kraftigt däckad sen jag intog en Tavegyl mot klådan. Tur att den där varningstriangeln sitter på kartongen, hade inte varit helt rätt o köra bil. Kunde slutat ganska illa.
Gårdagen innebar en tripp till Kstad. Anlitade privatchaffis Jens som snällt körde.
Besöket hos barnmorskan blev ganska kortvarigt, fanns ju inte så mycket nytt att förtälja men hon tyckte nog dock lite synd om mig så hon ringde förlossningsläkaren så att han skulle ta en titt på utslagen och beställa tid för ställningstagande.
Får tid direkt och pilar bort till CSK. Synd bara att barnmorskorna var aningen retarded och allmänt otrevliga. "Vi har ju faktiskt inte mottagning här nu.." Nehe, och det är vårt fel huuur?
Nåja, fick sitta ner i ett rum med otäck ljusrörsbelysning och förlossningsångsten blidde ganska påtaglig. Usch ett sånt ställe. Barnmorskan kollade lite snabbt och fastställde att "utslagen ser ju inte så nya ut" nä, konstigt är jag kliat sönder dem. Daaah!
Får sitta kvar i det där hemska rummet och invänta läkare. En kvart går, en halvtimme och en halvtimme till. Barnmorskan kommer in igen och berättar att läkaren ska på operation och därför tar det lite tid.
Är precis på väg ut från läbbiga-rummet när en högfärdig läkare travar in.. nästan över mig om jag inte hade backat samtidigt. Snabbt snabbt ska de gå, han har minsann bråttom och frågar Mig om Jag tror att det är utslag? Bra fråga.. Jag är inte läkare. Som en "kompromiss" som han kallade det fick jag tabletter över helgen och en tid för provtagning på måndag. Thanks mate. Känns inte helt rätt att jag själv fick ta reda på verkningssätt och biverkningar men det blir kanske så när man inte ens tittar patienten i ögonen En Enda Gång. Dummer.
CSK vs. UMAS och MAS vinner lätt. Där verkar de ju faktiskt bry sig i alla fall..
Gårdagen innebar en tripp till Kstad. Anlitade privatchaffis Jens som snällt körde.
Besöket hos barnmorskan blev ganska kortvarigt, fanns ju inte så mycket nytt att förtälja men hon tyckte nog dock lite synd om mig så hon ringde förlossningsläkaren så att han skulle ta en titt på utslagen och beställa tid för ställningstagande.
Får tid direkt och pilar bort till CSK. Synd bara att barnmorskorna var aningen retarded och allmänt otrevliga. "Vi har ju faktiskt inte mottagning här nu.." Nehe, och det är vårt fel huuur?
Nåja, fick sitta ner i ett rum med otäck ljusrörsbelysning och förlossningsångsten blidde ganska påtaglig. Usch ett sånt ställe. Barnmorskan kollade lite snabbt och fastställde att "utslagen ser ju inte så nya ut" nä, konstigt är jag kliat sönder dem. Daaah!
Får sitta kvar i det där hemska rummet och invänta läkare. En kvart går, en halvtimme och en halvtimme till. Barnmorskan kommer in igen och berättar att läkaren ska på operation och därför tar det lite tid.
Är precis på väg ut från läbbiga-rummet när en högfärdig läkare travar in.. nästan över mig om jag inte hade backat samtidigt. Snabbt snabbt ska de gå, han har minsann bråttom och frågar Mig om Jag tror att det är utslag? Bra fråga.. Jag är inte läkare. Som en "kompromiss" som han kallade det fick jag tabletter över helgen och en tid för provtagning på måndag. Thanks mate. Känns inte helt rätt att jag själv fick ta reda på verkningssätt och biverkningar men det blir kanske så när man inte ens tittar patienten i ögonen En Enda Gång. Dummer.
CSK vs. UMAS och MAS vinner lätt. Där verkar de ju faktiskt bry sig i alla fall..
Slentrian
Emil har ett bekymmer...
Problemet är att det finns alldeles för många serier på Tv som han inte känner till. "/.../ Jag känner att jag inte har gett serierna någon ärlig chans". För mycket Tv, för lite tid.. Eller bara för mycket tid till att ens fundera på triviala saker som detta.
Barnmorskan imorgon. Hoppas hon ger mig ett magiskt piller som tar bort all klåda och sätter fart på bebis. Action please.
Knocked up
Vaknade imorse och jodå, mycket riktigt jag var fortfarande på smällen... här går det inte unnan inte. Tusan också att det inte är nån fart i mig och Emil, då hade det kanske vatt över för länge sen.. tusan tusan.
Trapporna verkar inte riktigt bita på bebis. Inte långpromenader och inte kaffe heller.
Hade en terori om att jag skulle försöka vanvårda den i magen så att den inte vill vara kvar där inne, typ inte ge den mat och så men å andra sidan innebär ju det att inte jag heller får nåt krubb och det funkar faktiskt inte alls.
Kanske tur att den inte kom igår dock. 11 september har ju inte fört mycket gott med sig på de senaste 6 åren, försöker fötränga den där himska kvällen.. hade mycket att prata om dagen efter i skolan i alla fall. Usch, himska minnen. Bort bort bort från näthinnan. Det var början till allt ont, o då menar jag inte WTC incidenten, men jag borde ha förstått det när jag såg tornen rasa på Tv:n.
Ny dag, nya tag - börjar med en långpromenad så får vi se vad nästa steg på dagordningen blir.
Kom ut kom ut kom ut kom ut kom ut kom ut kom ut kom ut kom ut kom ut!
Att föda eller inte föda.. det är frågan..
Fick känna av den där smärtan igår. Ajaj. Kan vara så att jag måste ta tillbaka allt jag nånsin sagt om att jag ser framemot att få ont på det sättet.. det var nämligen det sjukaste.
Fast so far no baby. Fick bara det där härliga smakprovet så jag vet vad jag har att vänta. En aptitretare skulle man kunna säga.Tyvärr var det falsklarm och än så länge har inte mer hänt trots att jag och Emil testat (nästan) allt idag.. har tagit trapporna inte bara en, utan Två gånger.. o det är mååånga trappor.
Usch, jag står inte ut längre.. har fått klåda på hela kroppen and it's killing me. Borde byta nickname till Scratchy. Panik.
Käre gode gud gör så att det slutar klia och ge mig en hel natts sömn. Amen.
Hur är det med dig?
Jo det ska jag ta och berätta... Jag har ett huvud i mitt bäcken, men annars är det finemang.
Bebis är numera fixerad och klar. Pustar ut lite för jag gillade faktiskt aldrig tanken på att knubbos huvud var ruckbart. Låter lite otäckt.
Till min blonda vackra vän kan jag meddela att det blir inte Mika, du kan vara lugn. Emils senaste påhitt är dock Elof och jag vet inte om det är så mycket bättre.
Mamma ringde just och frågade om jag packat BB-väskan men jag har inte varit på BB sen jag föddes så jag vet inte riktigt vad man ska ha med sig. Dessutom är ju risken att det dröjer innan det är dags, även om det närmar sig dagen D med stormsteg. Det är faktiskt bara 7 timmar kvar.. oooh.
Mor var dock snäll nog att berätta att man får trosor på BB för det rinner både här och där. Thank you very much för upplysningen. Yörk.
Ska strax pila hem till Tea och Jens på födelsedagsmiddag och jag tror bestämt det blir tårta till efterrätt. Måste göra något åt det här sötsuget jag skapat de senaste 10 månaderna. It's bad.
Hoppas på morgondagen.
Avföring
Jag skriker. Jag kanske faktiskt måste skrika så högt att mina stämband går av...att jag aldrig kan lära mig att spara innan jag börjar klicka runt. Typiskt.
Jag?Gnällig?Aldrig. Bara gravid.
Jag vill inte vara gnällig, jag vill inte vara gravid, jag vill inte heller vara den enda i min omgivning som bara går hemma. Men nu är fallet så att jag är all of the obove och det kommer att fortsätta vara så tills bebis bestämmer sig för att komma ut. Hoppas att barnmorskan har nåt positivt att säga idag som typ "klart vi ska sätta igång dig nu på stört". I wish.
Igår lekte jag med mangeln, hade dock inte samma positiva upplevelse som Tea. Fick istället hemska minnen från barndomen från när jag var med min mor och manglade i flera, flera, flera, flera, flera timmar. Det blir fint men det tar på tok för lång tid. Inte värt det. Inte alls. Bara traumatiskt.
En stooor bedrift från gårdagen var att jag broderade klart den fina inflyttningspresenten. Åh, så vacker.
En man som alltid piggar upp mig med sin ljuva stämma och sitt vackra anlete är Bengt Frithiofsson - mannen, myten, legenden. Härliga nyhetsmorgon.
Ikväll blir det kräftskiva. Smarrigt.
Akuten
Tillbringade gårdagen hos Matilda, traggade skit och åt äppelkaka. Mycket gott.
Det vankades ju även Idol igårkväll och jag und Emil var hembjudna till Jens och Tea på finfin middag. Fick både förrätt och huvudrätt men när så faten var slickade såg Emil ut som en ballong i ansiktet.. (kunde också liknas vid Woogie i Den där Mary). Efter samråd med mor min fanns bara en utväg..Så off we went till akuten...
Taxichaffisen trodde nog att vi fått något om bakfoten och frågade både en och två gånger om vi verkligen skulle till akuten och inte till kvinnokliniken (tänk om det ändå hade varit så väl).
Det var ju tänkt att vi efter Idol skulle traskat hemmåt för att så småningom möta upp svärfar som kom med flyget från ChingChong-land men så bidde ju inte riktigt fallet och istället fick Emilio ringa sin far och säga att vi var på akuten. Han höll på att hoppa högt av lycka när han trodde att det var dags för honom att avancera och bli farfar men ack så besviken han bidde när Emil sa att det gällde honom och inte mig.
Emil imponerade på sjuksköterskorna och kunde berätta både det ena och det andra om PVK:n de satte in (kanske borde jag bli lärare istället?) och framåt halv ett på natten kunde vi bege oss himmåt med vetskapen om att my beloved fått en allergichock av skagenröran vi åt till förrätt.
Dagens stora besvikelser kan summeras till två punkter:
1. Jag fick inte krysta ut Knubbo.
2. Akuten var inte alls som i Scrubs.
Jag är inte mycket för att hata, även om det finns saker jag ogillar och kanske till och med avskyr.
En sån sak är Ebba von Spydof, hon och Antonius trådbackar ligger på en stadigt delad första plats. Olust.
Bananlådor
Magda ogillar:
- Antonius klädbackar från Ikea
- Trinny & Susannah's klädprogram på 5:an
- Att ha en fot ut genom vänster sida på magen
Jag jobbar på ett övertalningstal om att vi ska skaffa dansmattor till andra sidan av vardagsrummet. Går lite sisådär. Verkar dock som att Emil börjar ge med sig om liggfåtölj på balkongen, det är dock på villkor att han får en parabol och är det nåt jag ogillar lika mycket som Antonius klädbackar och Trinny & Susannah så är det paraboler. Så när jag nu tänker efter ser det inte så ljust ut för den där fåtöljen heller. Det är ju tusan också att han föredrar att ha en middag med goda vänner jämfört med att ligga o lapa sol..
Det är en sak jag inte riktigt förstår, hur kan man döpa ett program till Meningen med livet och sen låta det handla om grävmaskiner och batmobiler ? en gåta för mig.
Nu ska jag fortsätta mitt sorterande av kläder och alla andra lådor med skitgrejer i. Avskyr att ha en massa småplock men ingenstans att lägga det. Har dock kommit till en viktig insikt idag.. jag är sämst på att avsluta något innan jag börjar på nåt nytt. Förvisso blir allt upprätt i slutändan men jag är ju ingen "ordning och reda pengar på fredag"-typ.
Pesto has made my day.
Kanske
Om en vecka är det alltså dags är det sagt. Vi får väl se om så blir fallet men mina gener blandat med Emils ger inte mycket hopp för att det ska komma igång tills dess.. men scenariot skulle alltså, om 7 dagar, kunna vara sådant så att jag och Emil fått ut vår knubbis och blivit mor och far, mamma och pappa, morsan och farsan. Fast jag ska ju aldrig bli mamma, inte min grej helt enkelt.. jag håller mig till att vara som vilken brutta som helst, fast med barn.
Åh en äggmök for just förbi mina sinnesceller i snoken, galet hur illa man kan fisa. Måtte vår bebis inte ha ärvt min älskade sambos avförings gener.
