miniteam

Härliga höst. Som jag längtat. 

Jag lever i en värld som bara består av tre timmar. Man hinner inte så mycket när dagarna går från 24 timmar till 3 helt plötsligt.

På senaste har jag och Klara haft djupa diskussioner om huruvida man ska framhäva sin dubbelhaka eller inte. Jag tycker inte men Klara hävdar motsatsen. Nåja, jag låter henne hållas. Den är trots allt ganska mysig att pussa på. :)

Åh, jag har aldrig sett ett gräsligare leende än på kvinnan i So you think you can dance juryn. Fy, hur bara kan man..

Idag väntar vi fin fint besök från Matilda och Martin, det ska bli kul och jag hoppas att Klara bestämt sig för att visa upp sin bästa sida. På senaste har hon nämligen haft lite problem med magen sin, hon fiser som en toke (fått från sin far) och det luktar så illa att man knappt kan vara i närheten (också från sin far). Det blir lätt lite pinsamt när man är bland folk men å andra sidan har man ju alltid nån att skylla på om man själv inte skulle lyckas hålla gaserna inne.