miniteam

Vi kör pyjamas dag. Kanske hela dagen faktiskt. Vi har gjort vårt nu.

Hade glömt hur jobbigt det var att dra vagnen i snö. Gjorde dock en sväng extra inom Bagarstugan och köpte dinkelsnacks. Det var det värt. Det är mitt o Klaras bästa nämligen.

Klara var hos tandläkaren idag. Tyst som en mus. Det händer inte ofta så man kanske ska njuta av de ögonblicken. Hursom, det gick bra. Jätte rent. Jätte fint. Men måste sluta med Provivan. Eller dra ner. Kraftigt. Okej att nappen gick smärtfritt. Blöjan någorlunda. Men proviva. Det kommer bli en kamp. Stålsätter mig.

Lycka för mig. Kom hem precis i tid för Glamour. Guld !

Sen sist har vi i alla fall varit på finaste gammelmormor Ingrids begravning. Det var tungt. Är fortfarande och Klara har så fina tankar om änglarna och gammelmormor. Aj aj aj, vad det värker i en mors hjärta. Ja, det är också något hon fått för sig (hon får ju för sig ett och annat nuförtiden) att börja kalla mig mor alternativt morsan ibland. Jag ogillar båda.

O inte nog med det.. på mammas 60års kalas var det bestämt en tant (ja , hon var verkligen tant säkert över 75 i alla fall) från kyrkan som sa till sitt lilla barnbarn (om mig) "ta nu och hälsa på tanten".

Helt äääärligt !

Jag vet att jag blivit ett år äldre och att det kanske var några år sedan vi sågs sist. Då var jag väl typ 10 och sjöng i VIPS-kören. Men ändå. Jag är ta mig tusan inte tant än. Usch o fy. Tjej. Kvinna kanske till och med (fast det tar också emot att höra) eller... spontan tanke bara... kalla mig vid mitt namn kanske ? "ta nu och hälsa på Magda" skulle kunna funka. Ingen borde NÅGONSIN kallas för tant. Nä. Jag tycker nog inte det faktiskt. Dam om man är lite äldre, men tjej funkar faktiskt ganska länge. Eller namnet. Eller yrket. Ja, vad som helst faktiskt.

Det mest skrämmande med att bli äldre är att jag snart inte längre kan anse mig vara en ung mamma. Hemska tanke. Jag kan fortfarande uttrycka det som att jag var en ung mamma när jag fick Klara. Men det betyder ju inte att jag är ung nu. Skrämmande.

Blev bjudna på Brösarps Gästis av finaste mostrar och in kommer ett gäng Österlenare. Ni vet, sjukt bred skånska. Men en lite finare skånska. Inte grötig. Utan av lite högre klass. Hela deras approach (stavas det så?) var liksom lite finare. Glada och härliga. Fint klädda. Spelar säkert golf, dricker gott vin äter god mat och uppskattar och förstår sig på konst. Skrattar till och med på ett finare sätt än en vanlig dödlig. Lite överklass skratt liksom. De flesta kanske över 60 och några även lite äldre. Men åh vad jag önskar att det är jag som äldre. Måtte jag inte bli en sån därn som förväntar sig att yngre människor ska visa respekt och resa på sig på bussen, eller stanna vid ett övergångsställe bara för att jag råkar ha käpp. Eller stannar inne för att jag är rädd för ungdomar och "mörka" män. Att vara pensionär är inte en sjukdom (som min mamma brukar säga när jag väntade Klara fast om graviditet då såklart). Det blir väl vad man gör det till antar jag...

Babbel babbel. Inte med mening, och helt utan mening egentligen.

Peppar för London. På torsdag bär det av. Ja ja ja !

O så skrev jag VG på statistiken. :) Tjofaderittanlambo.