miniteam

Bästa Klara överraskade med att säga "mamma.. jag älskar dig " . Guld värt.

Bästa Klara öppnade paketen utan problem. Lite för bra. Typ så att man kan ana att hon smygtränat.

Bästa Klara var dödstrött igår när alla hade åkt.

Goding.

Min söndag bestod av lite mys, promenad och så en sån därn härlig allergichock i läpparna. Hade gjort mina husliga plikter och lagat mat till familjen. Spexade till det lite med chili men det fick jag snart ångra. Så istället för popcorn-häng i soffan för att ladda batterierna inför denna måndag satt jag istället fast med läpparna i ett paket fryst bladspenat.

Perfekt.

Snart bär det av till Stor-Stockholm. På tiden tycker jag faktiskt. Nu har vi snart bott här ett år och det är ta mig tusan inte längre dit än att man borde visitera hufvudstaden åtminstone två gånger per år.

Som jag sa. Ett år här är snart avklarat och snart är det dags för oss att lyfta vårt allt för stora flyttlass och flyga vidare mot sydligare breddgrader. Nkpg nästa.

Så med det sagt tackar jag för mig. Bättre sent än aldrig så att säga...

Pendlar mellan att vara överförtjust och livrädd. Eller nja, det var o ta i. Tror snarare att likgiltig stämmer bättre överrens. Ämnet i sig diggar jag som tusan men det är just det här med att mingla och skaffa nya vänner. Börjar tröttna en aning på reaktion "Har du barn?! Wow. Häftigt." och så försvinner de snabbare än ett hungrigt rovdjur.

Så nu fokuserar jag på skolan och skolan endast. Men varför pluggar man annars liksom ?!

Imorgon kommer Jossa och jag hoppar höööögt av glädje. Tacka gudarna för gamla vänner som ser bortom denna lilla petitess och som förstår att jag inte är en hemmafru som bara pratar barn, blöjor och bajs.

Jag går faktiskt beyond det där. Så det så. Basta.

Känns bra o sitta här o plinka vid mitt nya skrivbord. Som en berusning fylld av nya mappar, pennor, lådor och block. Bättre än så här blir det knappt.