miniteam

Om en vecka... om en vecka då ni. Då är jag i kineslandet och sover förhoppningsvis inte. Förhoppningsvis använder jag mina nya fina skor och svänger de lurviga. Det är dock troligare att jag sover.
Brukar inte va så värst pigg när vi väl är där. Jet-lag liksom. Vad är det för påhitt.
Fisan är fortfarande sjuk. Illa illa. Måtte hon bli kry tills imorgon, annars bär det nog av till farbror doktor igen. Det visade sig nämligen att hon fått öroninflammation. Igen. Generna ? Jodå. Inte kul o flyga när öronen är ajaj och hostan resulterar i klökningar.
Tycker hon borde tillfriskna nu när hon fått penicillin och allt men det verkar vara en seg bacillusk.

Personligen lever jag just för tillfället i en fruktansvärt lugn tillvaro. Kusinvitamin Lollo kom hit och hjälpte mig halvera min pack-hög men efter gårdagens bravader har hon nu slocknat i soffan. O Klara har sovit i cirkus tre timmar och tjugo minuter.
Kan liksom inte förstå vad det var jag såg framemot i torsdags. Jag verkligen längtade efter att få vara ledig och göra en massa grejjer som jag suktat efter men liksom skjutit upp till förmån för mitt studerande. O nu kan jag bara inte komma på vad det var.....
Rackarns.

Hoppas de små liven vaknar snart.

som sagt.. noll koll...
inte om en vecka. Om en vecka och tre dagar.
Helt seriöst.

Jag har verkligen noll koll. Har trott att det var fredag hela dan. Lite jobbigt att upptäcka att det är lördag och alltså en dag mindre till tentan. Panik.
Lillfisan har blitt sjuk. Ögonslush, flush lush.. eller vad det nu heter. O hög hög feber. Stackarn. Det enda positiva är att hon sover mkt mer när hon är sjuk så det ger mig lite extra tid att plugga. wieho. =/
Nu tror jag bestämt att pojkarna är på väg hem med mat. Hoppas hoppas.

Hela världens hunger är samlad i mig som vår kära Krunegård sjunger (o ja, min kusin är kompis med han så det är nästan som att jag känner han och vilket, enligt mig, ger mig rätten att kalla han efter hans efternamn) .

Ooo.. om en vecka vid den här tiden befinner jag mig antagligen i sängen. Sovandes. Men inte var som helst... I SHANGHAI ! Den ni..

Åh vad jag längtar.

Beyonce-ave maria. Den får mig att vilja gråta. Vilket kanske inte är så positivt men med detta vill jag bara påvisa att det är en döbra låt. Grymme.
Helgen tillbringades i Norrk med släkt och blivande släkt. Himskans trevligt. Men jag saknade min mamma . Och min Fanny. Det fick mig också att vilja gråta lite. Annars är jag då rakt inte någon ledsam person. Fast jo. Jag ska ärligt säga att jag saknar mitt Skåneland mer och mer. Men det kanske framgår av att jag saknar min mor och min Timon aka. Fanny.
Men här ska vi inte hänga läpp. Tänkte nämligen försöka förtränga detta om en sisådär två veckor imorgon.
SHANGHAI SHANGHAI SHANGHAI SHANGHAI.
Men först ska det skrivas PM och tenta. Hilfe bitte. Det går sådär. Tidsbrist tror jag man kan uttrycka det som.

Prutt växer och gror. Eller kanske inte. Men hon utvecklas i alla fall en massa. Hon har utökat ordförrådet och kan nu säga: sitta, hoppla (oppla), pulka (plka typ), gunga, bajs, kiss (iss), hoppa och allt annat man kan tänka sig som jag eller Emil säger. Duktig på att upprepa. Inte så duktig på att komma ihåg det minuten efter. Kommer väl.

Nej nu PM. Sen läsa. Sen sova.